Maxen

Max, alltså denna underbara lilla hund med ett hjärta så stort, en kärlek så stark och en livsglädje så härlig att det ibland gör ont i hjärtat när man tittar honom djupt i ögonen. Älskade hund, vad skulle vi göra utan dig?

För två år sedan idag åkte vi ner till Sjöbo i Skåne för att träffa en potentiell hund, i själva verket egentligen en helt annan hund… Hemma hade Adde hittat annonsen för ett gäng underbart söta valpar som vi legat i sängen och titta på i timmar. Bilderna var helt beroendeframkallande och jag kunde inte slita mig ifrån de söta små liven. Adde och jag skulle åka ner för att titta på en supersöt Östsibirisk lajka (hanvalp) som hette Khan, som tillsammans med 3 av sina syskon bodde tillsammans med mamma Luuma hos Micke. Där hade Gummarps Nahele parats med Luuma, och detta var bilderna vi såg. Herregud har ni sett något sötare=)

Valparna hade hunnit bli 4,5 månader eftersom de inte hade blivit sålda, det var absolut inget fel på valparna men efterfrågan var inte så stor på en fantastiskt jakthund och underbar familjehund… Knasigt!

Tidigt en lördagsmorgon åkte vi alltså söderut för att titta på valpen, men vi bestämde också att vi inte var säkert att vi skulle ta med oss någon valp hem eftersom Khan faktiskt redan hade blivit tingad av en annan kund, men vi skulle få komma och träffa honom och hans syskon. Sen fick vi se vad som hände, fattade vi tycke för Khan så fick vi väl slåss om honom =)

Syskonen, som alla döpts till kungliga namn bestod av en tik Jito (japansk ledare) som var Mickes hund och så tre hanar Khan (mongolisk ledare) som var en mörkare laika med mer drag av grått och svart och så två stycken ganska identiska hundar Tzar (rysk ledare) och Max (Maximus, grekisk ledare), som var mer till det mer röda hållet, Lajkan finns ju i färgen är vit, grå, svart, röd och brun i alla nyanser, fläckig eller spräcklig. Bore (kung) äldsta brodern samt Astrid (sagodrottningen) den andra tiken hade redan flyttat till andra familjer. Vi hade innan bestämt att Tzar var nog vårt andra hands alternativ för han verkade ganska framåt och lekfull och så Max kom på tredje plats. Men alla hundarna var ju otroligt söta så det var svårt att välja men vi hade nog en mörk hund i åtanke… I alla fall om man tittade mer till utseendet. Men det är ju alltid så att man har en bild i huvudet men när det väl är verklighet så blir det som det blir… och så var det verkligen i detta fall.

När vi först kom fram i Sjöbo passade vi på att äta lite frukost hos Svågern med familj och visa alla bilderna på det underbart söta valparna. Sen bar det av till Micke utanför Sjöbo för att titta på valparna. Snacka om att jag var nervös men såå förväntansfull.

Hos Micke var det full fart, först fick vi träffa Luuma, en supermysig tik som ville stå nära nära och tryckte sig mot knäna för att mysa. Hon var en Lajka som var lite mörkare, lite mer grå och svart. En riktig kelgris som visade oss sina söta valpar. Valparna bodde utomhus i hundgård och det var full rulle när vi kom runt hörnet för att titta till valparna. Khan stod ovanpå stugan och skällde till högan skyn på Tzar och Max låg nedanför och bara myste med Jito. Men när vi kom fram till gården så kom alla sötnosarna tultande fram till oss för att hälsa. Luuma skulle ju få dem att kanske hålla sig lite lugna men vi fick hälsa på dem en och en. Först ut Khan som vi kände verkligen var “finast”… Men så fort valpen blev fri så hälsade den lite snabbt och sen sprang han runt runt runt och sen stack han ut på vägen… En liten rymling… =) Han var jättesöt men jag kände ingen som helst kontakt med honom… Men det är klart att få så snabbt, men som jag skulle upptäcka gick det väldigt snabbt med en av hundarna… Nästa hund att få komma ut var Max, som var så söt. Max hälsade och pussade och sen sprang han ett par varv men sen kom han tillbaka och hälsade och mös, sen satt han vid antingen mina fötter eller Addes och ville gosa. Han ville inte springa runt och busa utan ville vara med oss och kela. Så jag kelade massor med sötnosen och mitt hjärta smälte… Världens finaste ögon hade han också och jag var helt såld. Så släppte vi in Max och tog ut Tzar och han körde en liknande variant som Khan och men var lite gosigare och supermysig, men det som var så sött var att titta tillbaka på hundgården för Max hade satt sig vid staketet och bara väntade på att vi skulle komma tillbaka och gosa med honom. Tzar var supersöt och jättegosig också men jag kunde i stort sett inte slita mig från Max. Jito fick ju självklart också komma ut men hon var ju tingad så det var inte så mycket att umgås med utan vi gosade och klappade och skrattade mest åt hennes springande =)

När vi satt in valparna igen så ställde vi oss vid staketkanten och pratade. Alla valparna sprang omkring och busade och lekte men Max kom tillbaka till oss hela tiden och stod eller satt vid våra fötter och ville bara vara med oss. Han hade valt oss och jag älskade valpen så mycket att det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att vi faktiskt var två om detta valet… Adde måste ju också vilja ha den hunden jag ville ha… Det skar i hjärtat när jag tänkte på det. Khan som var hunden vi trodde vi ville ha kände jag verkligen ingen som helst vilja att ha. Det var Max som vunnit mitt hjärta och Tzar var också väldigt mysig. Men sen fick Adde och jag några minuter att prata och jag började nästan gråta när jag berättade att jag fäst mig vid Max, och bad Adde kolla på hur Max uppförde sig jämfört med de andra hundarna. Han tydde sig till oss och var helt enkelt redan våran… men jag sa också till Adde att han måste bestämma hur han ville göra eftersom det ändå skulle bli en jakthund också… Så Adde måste ju se jaktviljan i hunden också…

Men som tur var kände Adde att Max var supermysig också. Och efter en hel del diskussioner om att jag tyckte att Adde måste vara säker eftersom jag var så bombsäker om vilken hund jag ville ha, så valde vi Maximus, vår lilla Max. Vi hade tänkt att döpa om hunden men Micke ville helst inte att man gjorde det och Max kändes som helt rätt namn på vår lilla fluff.

Vi skrev papper och fixade med allt det praktiska och lärde känna vår nya familjemedlem. Vi fick med oss en handduk som Luma hade legat på och sen var det dags att ta vårt pick och pack och åka norrut igen. Vi hade ju ingen bur i bilen eftersom vi inte riktigt var förbereda för att åka hem med en valp, det tog ungefär 4 dagar sen Adde hittade valparna på nätet tills vi åkte ner och tittade på dem. Så Max och jag fick sitta i baksätet, med Max i knät och Adde körde. Och sakta sakta åkte vi ifrån Max dåvarande familj…

Max var orolig och ganska rädd men tydde sig massor till mig och Adde. Han satt så nära så nära och bara tittade mig i ögonen… Det var så gulligt. Men efter några minuter så satte sig M på sätet och bajsade, lilla killen =( Så vi stannade till och han fick bajsa lite, kissa i skogen och vi städade lite i bilen sen fortsatte färden vidare hemåt med vår nya familjemedlem. Älskade hund!

Nu har det gått två år och jag kan inte tänka mig ett liv utan Max. Visst jag kan ju inte påstå att jag älskar de otaliga nattliga promenaderna när han har bestämt att sova är tråkigt. Eller när han ligger och piper för att det finns en söt tik som kissar i byn. Din matovilja eller matvägran, är inte rolig och gör mig orolig. Eller kanske när han vägrade sova i hans hundsäng och använde den som kisslåda. Nej, det är kanske inte våra bästa tider, men de ligger i skuggan för allt som Max har tillfört vårt liv. Älskade älskade Max. Alla gånger du har kommit för att muntra upp när vi har varit deppiga eller ledsna, alla gånger du har fått oss att skratta högt för att du är en liten knasboll, alla gånger jag känt att jag något bara för dig, alla gångerna mitt hjärta gör volter när du skuttar runt i hundgården i lycka. Jag älskar varenda minut!

Tack för att du har förgyllt mitt och vårat liv! <3