KFC

IronMan Kalmar 2017

I morse vaknade vi tidigt och ställde ut M i hundgården och låste dörren strax innan 0700 för att rikta bilen mot Kalmar. Vår kompis Sir skulle delta i en Ironman och vi ville vara med och heja på. IronMan är alltså ett triathlon där man simmar 3.8 km i öppet vatten, cyklar 180.2 km runt Öland och Kalmar och därefter springer man ett maraton på 42.2 km runt Kalmar centrum. Ja, det är alltså helt knasigt! En otrolig prestation och självklart vill man vara med och fira när det går!

Vi lämnade byn strax innan 0700 och tog sikte mot Kalmar.

Regnet smattrade mot rutan och vi bara hoppades att vädret skulle vara bättre i Kalmar. Resan skulle ta ca 3 timmar och vi passade på att kolla upp tävlingen, hur det gick för Sir eftersom starten av simningen gick ungefär när vi lämnade byn samt lyssna på Harry Potter.

När vi anlände i Kalmar hittade vi en parkeringsplats och sen sammanstråla med Grevinnan och barnen.

Vi hittade Grevinnan, barnen samt grannarna vid en jättehärlig lekplats bredvid det läckra vattentornet. Det var länge sen sist nu men kul att vi äntligen fick till det =)

Efter en stund tog vi oss till ett café för lite lunch. Passade på när det inte var så mycket folk och barnen kände sig lite hungriga efter ha sprungit runt runt på lekplatsen. 

Det kändes verkligen overkligt att vi faktiskt hade semester =) Som vi har längtat efter semestern!

Hela staden var utsmyckat för IronMan, med flaggor, skyltar och extra öppettider. 

En supersöt korvskiosk i Strykjärnshuset. 

Vi började knalla mot första platsen där vi skulle möta upp Sir. Efter cyklingen på Öland så kom cyklisterna in i Kalmar för att vända och ta en vända till, men då kan man som public få se dem utan att åka allt för långt ut. Vi knallade bortåt genom staden…

Sen var det bara att vänta till Sir cyklade förbi. Och när han äntligen kom så försökte vi skicka så mycket kärlek och energi till honom för att peppa så mycket som möjligt. Han såg så väldigt pigg ut och det var kul att se =)

Sen gick vi tillbaka genom staden…

Och var tillbaka till våran bas, lekplatsen bredvid Vattentornet och det var en riktigt bra plats eftersom Löpningen skulle gå förbi just där.

Sen någon timme senare gick vi tillbaka genom staden och tog oss till växlingen, mellan cykel och Löpning. Och åter igen skickade vi all pepp vi kunde till Sir som precis avslutat 180 km cykling och 3.8 km simning i öppet vatten och såg oförskämt pigg ut!

Sen gick vi tillbaka till våran bas för att hålla oss här resten av eftermiddagen och kvällen tills vi skulle röra oss mot slutet upploppet.

Barnen sov i vagnarna lite om vartannat, det var ju en lång dag.

Det blev dags för mat, vi valde Kebbanen som hade många val…

Bland annat en Dö stark sås som jag tog till Adde. Min extra stark var det tillräcklig drag i, och Addes var väldigt stark men god! I Kalmar får man tydligen sin kebak i pitabröd när man väljer kebabtallrik så det var värdigt mycket mat. 

Men vi öll hela tiden koll på klockan så att vi kunde se vår alldeles egna hjälte. Många high five blev det!

Solen sken och det var verkligen en underbar kväll. Varm och skön!

V rörde oss till kvällens sista kontakt punkt innan upploppet och det var helt sjukt att det började dra ihop sig. Vi följde Sirs tider så vi visste ju att allt gick vägen och det kändes otroligt att han skulle fixa det!

Efter den sista kontakt punkten gick vi mot Stora Torget intill denna otroligt mäktiga Domkyrka och så var det dags för upploppet!

Kolla leendet på Sir, dom sista 10 stegen innan han var “En IronMan” 

Hans tid på hela tävlingen blev 13 timmar 10 minuter och 22 sekunder. Fatta! Det är helt otroligt!

Efter ett kramkalas och massor med high fives så gick vår hjälte in till Tävlarområdet och vi pratade om hur otroligt hela denna grejen var. Grevinnan som har varit Sirs support, har ju även hon gjort ett enormt jobb med allt jobb hemma och med barnen. Dom hade klarat det båda två! Otroliga människor min fina vänner!

Sen började mörkret sänka sig över Kalmar, klockan var ju trots allt närmare 21… Mängder av appåder till de resterande tävlande som ännu inte kommit i mål och vilken folk fest det var. 

Sen kom han ut vår hjälte, IronManen. Helt magiskt!

Sen var det dags att plocka ihop, packa ihop bilarna och cyklarna och skicka iväg dem mot sina hotell. Adde och jag vandrade genom ett varmt Kalmar mot vår bil och styrde bilen hemåt. Hem till Max och Hansson. Genom ett mörkt Sverige, med lycka i kroppen. Tänk att han klarade det! Otroligt!

Sir, you are an IronMan!

Du kanske också gillar…

1 kommentar

  1. […] med mig ganska rejält under semester. Och stoppat mig från många roligheter som att få vara IronSupporter i Kalmar i lördags eller Ullared idag. Så orken finns inte riktigt och rätt som det är får jag […]

Kommentarer är stängda.