Ibland får världen ett mjukt täcke. Ser ut som att snön och molnen är fluffiga och mjuka. I en monokrom blågrå nyans som lindar in världen i bubbelplast. Träden blir inte längre kantiga och grenarna slutat vara petiga. Trubbigt blir det nya svarta. Träden blir som fjädrar, lätta och flyktiga. Och det svarta kontraststarka mot det blågråa, är vackert i sin enkelhet. Och så spricker molntäcket upp och det blåa blir mer tydligt. Och “hålet” …
Min älskade hårboll
Fluffboll som ger oss så mycket kärlek och bara vill ha kärlek tillbaka. Du luddar ner vårt hus, biter sönder våra sängkläder och lämnar godisbitar överallt i huset. Men du har berikat våra liv… Du må “bara” vara en hund för andra människor, men för oss är du allt! <3