Eftersom det låg två cacher på vägen tillbaka till “stora” vägen tänkte vi att det var lika bra att ta dem. Det är ju lite kul eftersom man oftast får se en massa roliga och annorlunda saker. Ibland historiska, ibland moderna – men oftast lite mer än bara vanligt turistande.
Första stoppet var intill ett så kallat Brudkors.
En gammal sägen om att ett brudfölje färdas genom skogen och brudens häst blir skrämd och slänger av bruden varvid hon slår sig så illa att hon dör. Som ett minne sattes ett kors upp på olycksplatsen. Hon kallas nu Korsakarsfräui eller korsakars källingi. Tydligen går hon ännu i skogen ibland, och gråter och huar speciellt i oväder.
Precis intill är det ett Russgift. Alltså ett “stall” för Russi (hästar) när det skulle arbetas i skogen. På ett russgift går taket enda ner till marken medan ett lammgift har väggar av en strandad skuta. Detta russgift är det enda bevarade som står på sin ursprungliga plats och troligen byggt på 1800-talet.
Efter några cachar till kom vi till slut till Hablingbo och vi tog tillfället till akt att fika på Hablingbo Café. Ett mycket mysigt ställe som verkligen rekommenderas. Deras uteservering är genialiskt – otroligt mysigt. Vi satt en stund i solen, mycket belåtna, trots att Adde inte fick någon saffranspannkaka.
När det var dags för lunch stannade vi till på en rastplats och stekte korv. Snabbt, enkelt och gott. Med utsikt över vinkraftsparken samt betande får.
Vi åkte en sväng ner till hamnen i Burgsvik. Fyllt med campingar och människor. Men det hör väl sommaren till på Gotland.
Vi fortsatte längst med kusten söderut och åkte in på Naturreservaten Husrygg & Vaktbackarna. En otroligt vacker och olik natur. Jag tyckte precis det kändes som att vi hade rest till Skottland istället. Inte alls som jag tidigare upplevt Gotland.
Otroligt vackert och mystiskt – lite Sagan om Ringen över det faktist. Mycket militära kvarlämningar också. Stenmuseum, bunkrar osv.
En snabbvisit och en promenad till Gullstainen. Ett flyttblock som består av rapakivigranit, en rödaktig, grovkornig bergart som lätt vittrar sönder till grus, som ursprungligen kommer från Finland med inlandsisen. Här fanns det 2 cachar i närheten.
På vägen ner till “stora” vägen, till Hoburgen hittade vi ett förrymt får, eller lamm som det heter här på Gotland.
Sen besökte vi Hoburgen och Hoburgsgubben. Vi tog det lungt och strossade runt i området i någon timme. Det är väldigt vacker natur samt det finns en trevlig promenadsträcka med 10 stop och informationsskyltar. Väl värt ett besök – vi käkade även glass på Majstregården.
Eftersom vi visste att det skulle bli dåligt väder och regn vid sydspetsen och Hoburgsgubben så lämnade vi sydspetsen bakom oss och åkte norrut för att hitta bättre kvällsväder.
Vid Sundre kyrka stannade vi till och kikade lite. En mycket vacker och simpel kyrka med vackra dörrar och fönster. Här plockade vi även en cache.
Intill kyrkan fanns det en Kastal, en sorts fästning som stod intill alla kyrkor på 1100-talet där man kunde gömma sig om det behövdes. Väggarna är 2,5 m tjocka och ofta var det 3 våningar högt plus en brösthöjds mur högst upp. Denna och en lika dan i Lärbro är de enda som finns kvar. Den är öppen för allmänheten och man kan gå hela vägen upp.
Sen började vi leta efter ett ställe att ställa oss för natten och efter lite letande hittade vi ett fint ställe längst ett strandskyddsområde, som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
Det var bara och ställa sig och göra lite mat när vi kom fram vid 19 tiden. Det blev en kryddstark kycklinggryta med fetaost och röd paprika.
Tittade lite på solnedgången och så blev det kaffe/te och kaka till efterrätt och så spelade vi lite kort.
Snart är det dags för sängen. För imorgon ska vi försöka gå upp lite tidigare så vi kan hinna med lite mera.
Idag hann vi med 13 cacher – men jag, som ni ser, skriver inte om alla, dom är ju inte alla så himla spännande. Vissa är det bara att åka in och ta. Då skriver jag hellre om dem som vi får se eller göra något skojigt på. Cachandet leder oss till riktigt roliga och spännande platser ibland och därför blir det mycket med det just nu. Ibland åker vi efter cacharna och ibland efter kartan. Vi gör helt enkelt lite som vi vill…