Numera inte bara flickvän…

Jag har länge funderat på hur jag ville skriva detta
inlägget, hur jag skulle få er läsare att förstå mina känslor och min glädje.
Samtidigt ville jag först berätta för min familj, släkt och mina vänner så att
dom inte skulle få reda på det här…

Den 3 november 2006 friade min älskade Adde.

Vi hade visserligen pratat om att det kanske var dags, men
det var ändå en otrolig överväldigande känsla. Äntligen hade våran kärlek
blivit tillräkligt “riktigt och viktigt” att ha en symbol för det. En
symbol till världen att jag har en stor kärlek för en person som jag vill leva
resten av mitt liv med. En symbol för mig att titta på varje dag, timme, minut
och veta att Adde älskar mig. Inte för att det egentligen behövdes men det
klargjorde att det var på riktigt, att vi var på väg mot ett liv tillsammans,
ett giftemål, ett äktenskap, till barn och ett en framtid som vi båda vill ha.

Älsklingen och jag gick på Thai resturang för att fira och
hem och var tillsammans, njöt av varandras sällskap. Jag kommer inte glömma
känslan när Adde stod på knä framför mig och bad om min hand…

Numera inte bara flickvän, utan även fästmö.

Jag älskar dig, Adde. Tack för att du finns hos mig nu och
för alltid…