Adde kom hem från Östersund igår med frossa, feber, hosta, halsont och allmän kropps ömhet. Stackaren såg inte ut för mycket och har troligtvis influensan. Vi bäddade ner honom och hoppas att det skulle bli bättre.
Imorse vaknade han med samma symptom om inte värre. Stackaren. Att jag sen hade en öm kropp, huvudvärk, feber och täppt huvud gjorde ju saken inte bättre. Så nu ligger vi i varsin ända av soffan, under varma filtar, te med honung i hand och tabletterna på behörigt avstånd. Snörvel.
Jag skulle ha åkte och hälsat på finaste Berget och lilla Hedvig idag, men smittorisken känns alldeles för hög och om jag ska vara helt ärlig tror jag inte jag skulle orka så mycket. Trist gäst jag skulle vara. Nja, en annan dag blir nog bättre.
Jaja, sjuka har vi varit förut, och helt klart mysigare att vara sjuk tillsammans. Inget mysande men man kan ju hålla handen ibland om man orkar… Eller dela på orken, så att man kokar te varsin gång… Ja, mys på hög nivå! 🙂
//Andy and I are both sick, so we’re laying under the covers on different sides of the couch with warm blankets, pipong hot tea in our hands and pills close by. Cozy, but not as cozy as it could be. Atleast we are sick together. We can spend time together and just share the burden of boiling tea. 🙂 //
