Me

Att känna tacksamhet

Idag har en ordentlig känsla av tacksamhet…

Igår när jag åkte hem från jobbet, strax innan skymning så körde jag på en hjort. Jag tvärnitade efter jag sett 3 hjortar skutta över vägen och sen innan jag hann stanna helt så studsade en sista hjort framför bilen. En hård dunk mot fronten av bilen.  Jag stannade bilen och försökte se om jag kunde hitta hjorten men hittade den inte. Den var helt enkelt borta.

Jag ringde Adde och sen till polisen för att rapportera en viltolycka. En bil stannade till och ett äldre par som har en gård längst vägen klev ut för att hjälpa till. Gulliga dom!

Polisen meddelade att de skulle skicka en eftersöksjägare och efter en stund kom Adde med stark ficklampa och Monstaa. Men hjorten fanns ingenstans. Så förhoppningsvis överlevde den… Men för säkerhetsskull kändes det bra att en jägare skulle komma, ifall hjorten skulle lida…

Sen tittade vi till bilen, vår älskade Subaru Outback Ookami. Näst-in-till helt oskadd… älskade bil! En tillbucklad registreringsskylt och en plastklammer till parkeringssensorn hade gått sönder. Vår säkra och underbara bil.

Jag känner en sån tacksamhet att jag har en riktigt bra bil. Jag är tacksam för att jag hann bromsa och att jag kanske slapp ta livet av ett vackert hjortdjur. Att jag kunde ringa till polisen och få ut en jägare snabbt så att djuret slipper lida. Att det snälla äldre paret stannade till och stod med mig hela tiden. Att Adde hoppade in i bilen och kom direkt, trots att jag sa att han inte skulle. Och att ett 20-tal bilar stannade till och frågade om jag ville ha hjälp, det är makalöst att det finns så många snälla människor. Jag känner tacksamhet för att det gick så bra, trots att det kunde ha gått riktigt illa, både för mig och djuret. Jag känner mig tacksam!

Så mina vänner… kör försiktigt! 

Du kanske också gillar…