Jobb

6 år på företaget

För sex år sedan stog Adde jag framför ett av vårt livs största beslut och förändring. Vi hade vid årskiftet till 2014 tagit vårt pick och pack och flyttat från Stockholmstrakten och flyttat till Östergötland. Adde hade fått nytt jobb på ett nytt företag som låg i Linköping och vi kände att det kunde vara en start på något nytt.

Mamma och pappa bodde fortfarande kvar i Dubai så vi bodde fortfarande i deras hus i Stockholmstrakten, på övervåningen hade vi skapat vårt hem. Som så länge vi kom ihåg, nästintill så länge som vi bott tillsammans hade vi bott i antigen Svärföräldrarnas hus eller mamma och pappas. När båda föräldrarparen arbetade utomlands var det två hus som behövdes tas hand om och för oss funkade det super att bo i båda och åka imellan. När svärföräldrarna kom hem från Kanada, flyttade vi allt vi ägde till Stockholmsområdet och mamma och pappas övervåning och skapade lite av en ”lägenhet” på övervåningen.

Men ett eget hem, vårt egna hem hade vi längtat efter länge. Något som kändes som ett ställe att skapa rötter och liv, men vi hade varit och tittat på långa hus in Stockholmstrakten, Nyköpingstrakten och i Norrköpingtrakten men inte hittat det vi letat efter. Men när Adde fick nytt jobb i Linköping, blev det ett nytt område att börja leta.

Första månaderna bodde vi hos Svärföräldrarna utanför Norrköping och Adde pendlade till Linköping varje dag. Jag hade inget jobb, fick Bronkit i flera månader, men letade efter jobb och något vettigt att göra. Och under fritiden letade vi efter ett eget hem, vi var på vad som känns som 100 husvisningar men hittade inte vad vi behövde. Men tillslut i slutet på April råkade vi hamna på en visning på ett hus som vi från början ratade och där hittade vi DET! Ett hus med otroligt renoveringsbehov men som skulle passa oss perfekt! Vi budade och helt plötsligt stod vi med ett hus som skulle betalas och ett lån som behövdes lösas och för att göra det behövde jag ett jobb direkt.

Jag sökte lite andra jobb än jag tänk mig från början, jobb som inte behövde några kvalifikationer och dagen efter hade jag en intervju på Företaget.

Jobbet som utannonserades var ett kundtjänstjobb på ett outsorcingföretag. Svärmor skjutsade mig till Linköping och min intervju och vi hoppades på det bästa. Första intervjun var en gruppintervju med 12-15 andra och två personer som senare skulle bli några av mina chefer och numera kollegor. Intervjun gick bra och jag fick information på vägen hem att de ville att jag skulle komma på ytterligare en intervju under eftermiddagen.

Jag kom tillbaka lite senare och fick träffa min framtida chef Virvelvind och blev erbjuden ett jobb. Utbildningen började någon dag senare.

Och för mig blev jobbet början på något för mig, ett sätt att skapa ett namn för mig själv och ett ställe som jag kunde utvecklas. Få bekräftelse för min egen kunskap och värde.

Så ett jobb var klirrat och lånen kunde lösas osv, huset var vårt och vi började en ny resa med många svängar och både stunder som varit upp och ner med mängder av renovering och tvära kast i livet. Men Vårt liv kunde i alla fall börja…

Jag började som en kundtjänstmedarbetare, men inom loppet av 8 månader hade jag fått ytterligare 3 andra ”konton” eller kundtjänster, eftersom vår personal inte sitter bara på ett konto, utan kan få samtal från flera olika kunder under dagen. Samt en Backoffice-roll.

Under våren och sommaren blev jag ombedd att söka till en tjänst som var mer en övervakande drifttjänst, på deltid, vi kallar det Realtidsstyrare eller RTM men man kan säga att det är där man monitorerar hur samtalen kommer in till företaget och fördelar resurserna/medarbetarna på bästa sätt. En kortsiktigt planering som hjälper bemanningen vi har på plats. På hösten fick jag sen möjlighet att jobba på tjänsten på heltid och gick från kundtjänstmedarbetare till RTM.

Där började en tid som jag älskade! En kollega som är bland den roligaste och bästa människan jag jobbat med och känner, Svikaren. Vi hade det så himla roligt ihop och varje dag på jobbet var fantastiskt roligt. Jag fick mycket mer ansvar och träffade då även PP som blev min chef och Cabe och Löperskan som var en del av avdelningen.

Ansvar och möjlighet till utveckling. Och därmed också utbildningsmöjligheter när vi behövde ny personal osv. Mycket utvecklande och intressant. Och under den här tiden utbildade jag många av mina kollegieblock numera vänner Jaxen, JoJo, Soffan, GurraG och FloFlo. Riktigt bra killar som blev bra RTM!

Sen slutade en på avdelningen som jobbade mer med den Långsiktiga planeringen och bli Bemmanningsplanerare. Jag fick möjligheten att flytta över till delen. Jag tog över ansvaret för prognoser och uppstarten av vad som skulle bli vårt största konto. En otroligt intressant och utmanande arbete som fått mig att växa som människa.

Och nu, snart 3 år senare sitter jag kvar och gör det jag gör. Med samma typ av arbetsuppgifter men med större ansvar och större förändringsmöjligheter. Jobbar med något som driver mig men också driver mig till vansinne. Det är här, om jag får säga det själv, jag har fått glänsa, fått utvecklas och skapat det jag är bäst på, problemlösning och analyser. På ett företag som jag om jag ska vara ärlig aldrig trodde jag skulle vara kvar så länge. Men det är jag, helt enkelt för att jag haft möjlighet att utvecklas!

Så sex år alltså… det trodde jag aldrig… ?

Du kanske också gillar…

6 kommentarer

  1. Vilken resa.

    1. Karoleen säger:

      Jamen visst vet du! ?

  2. Tänk att en del saker kan förändra ens liv helt och hållet. Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar, men ibland så får man en sån otrolig härlig känsla av att man till slut hittat rätt plats i livet!
    TREVLIG HELG/Susie

    1. Karoleen säger:

      Visst är det, man vet egentligen aldrig var man hamnar! Jag trodde nog aldrig jag skulle vara där jag är idag, jag hade väldigt andra planer som yngre ? Trevlig helg!

  3. Kina Hellquist säger:

    Vi skulle nog lite till mans våga prova på nya saker. För plötsligt dyker det upp nya möjligheter där man minst anar det. Och för dig blev det ju ett lyckokast. Kul! Ha en bra helg!

    1. Karoleen säger:

      Verkligen, jag tror man bara vinner på det i långa loppet. Tack! Detsamma detsamma!

Kommentarer är stängda.