Det blev en tidig morgon för oss allihop för idag skulle vi på ett riktigt spännande äventyr. Men det blev inte riktig som vi hade tänkt oss. Vi träffades nere i lobbyn på tidiga morgonen och åkte iväg till Periyar National Park and Wildlife Sanctuary. På väg dit fastnade vi i bilköer men insåg snabbt att det inte var vanliga bilköer utan en kö in till parken. Eller rättare sagt ko in till biljettkassan för att köpa entrébiljetter till parken för att sen vidare köpa biljetter till båtturen för att se på djuren inne i parken. Dessa två stressade och röriga bilder beskriver rätt bra hur det var… Killarna ilade ur billarna för att köpa biljetter och efter en hel del knuffande i kön så fick vi ihop biljetterna. Sen var det bara att springa från billarna till båtarna, för att köpa ytterligare biljetter för båtturen. Tidigare var det så att guiderna kunde köpa biljetter till parken och båtturen men efter 2009s Thekkady boat disaster så har det varit förbjudet. Men hur som haver var det bara att ta pick och pack och springa…
Ner till nästa kö… Och där stod vi så långt bak att det var ganska lätt att inse att vi inte skulle komma på de första båtarna och då skulle vi ha väldigt lite chans att se några tigrar… Längre fram i kön blev det såklart bråk och slagsmål, eftersom biljetterna var redan slut. Så vi fick helt enkelt inse att vi inte skulle få åka båtarna. 
Ganska övergivna samlades vi en liten bit ifrån de andra hundratals människorna och funderade på hur vi skulle fortsätta dagen. Om vi skulle vänta några timmar för att få åka nästa båt, eller åka hem. Eftersom djuren är mest aktiva vid vattnet under den tidiga morgonen så kändes det heller inte riktigt som att vi skulle få chans att se djuren vid nästa båt heller. Så vi bestämde oss för att strosa tillbaka till bilarna, genom parken och ta oss till hotellet för lite frukost. 
Parken var i alla fall makalöst vackert och jag kan tänka mig att det hade varit en fantastisk upplevelse att få se “vilda” tigrar, elefanter och andra djur vid vattenbrynet. Men visst ser det lite ut som ett sagolandkap?
Vackert med solens strålar som väcker djungeln… 
I parken fanns det även vackra dammar med vackra lotusar.
Lite krossade av morgonens äventyr, så det var inte ett helt glatt gäng som återvände till hotellet. Lite snopet på hur parken var arangerat och eftersom vi verkligen sett fram emot tigrarna var det lite konstig stämning. Men vi hade trots allt redan fått se vilda elefanter på vår resa.
Till frukost blev det indisk idly och diverse annat. Vi tog en lång frukost för att ta igen oss lite. 
Sen bar det av mot nya äventyr, mot Kumarakom, genom de böljande landskapet som jag så förälskat mig i…
Vi for genom landet där pepparn växer…. =)
Och förundrades av mängden te som odlades. Snacka om att det måste drickas enorma mängder te, men det visste vi ju av vår lilla rundtur på temuseet, globalt produceras det 4,52 miljoner ton (år 2010).
Förbi vattenfallen eller även kallade biltvättarna… 
på skraltiga och skruttiga landsvägarna…
Fram till dagens slutmål, Kalathil Lake Resort.
Detta stället var som en absolut dröm. Jämfört med resten av Indien var det en enorm kontrast och vi trodde verkligen att vi hade kommit fel. Resorten låg precis längst med Backwaters mitt ute i ingenstans. Ett helt ödet resort med personal och fantastiskt mysiga bungalows.
Vattendrag där man kunde paddla med paddelbåtar och balkonger där man kunde njuta av vädret. Rummen var svala och sköna med stora glasfönster så man kunde ligga i sängen och njuta av utsikten.
Det blev lunch – fresh lime soda och stir fried noodles. 
Sen var det dags att utforska området…
och poolen, mest av allt poolen… DÄr ser ni närheten till Backwaters…som vi skulle ta oss till imorgon. Men nu var det också dags att säga tack och adjö till Sir som skulle tillbaka till Bangalore och jobba vidare. Det hade varit så mysigt att ha honom med oss på resan. =)
Efter många timmat i poolen och i solen, vissa hade även njutit av ayurvedisk oljemassage, så gick vi tillbaka till vår bungalow för att vila lite. Det tar hårt på en att ligga i poolen =) Adde och jag satte oss på balkongen och njöt av solnedgången. 
Sen gick vi över till en av de andras bungalow där Sir hade sett till att fixat fram några öl till oss innan han åkte. På Kalathil serverades det ingen alkohol men en i personalen hade varit iväg och köpt öl åt oss. Det var bland det godaste vi någonsin duktigt, tack Sir. =) 
Sen framåt kvällen blev det middag på restaurangen. 
Vilken härlig dag trots besvikelsen av att inte få se några tigrar, men jag tror vi sov som små grisar allihop för vi var så nöjda efter dagen.